Det kommer vissa dagar, då man känner sig ensam. Men en dag om året... Känner jag mig som den mest ensamma människan i världen. Varför? Det kan jag inte svara på. Jag har försökt fylla min tomhet med tomma skratt, dåliga skämt, extrem shopping... Men ingenting hjälper...

För innerst inne vet jag, vad som egentligen fattas mig. 

Kvällarna blir allt mer dystra och solen värmer inte längre mina dagar. 

Jag vet att jag har personer jag kan prata med. Men det är ingen som riktigt förstår..

Jag vet vilka mina sanna vänner egentligen är, men inte ens de, kan fylla min tomhet eller stilla mitt behov..

Jag känner att jag inte ens kan skriva av mig, förutom på papper, så att ingen någonsin kan läsa eller se. 

Ingen har egentligen riktigt sett min riktiga insida, mitt riktiga jag...

Jag fyller mina dagar med värdelösa ting att göra, så att jag aldrig behöver ta itu med mina riktiga tankar och känslor.

Men då kvällen kommer, och alla lagt sig. Kommer allt tillbaka...